Topptur utrustning - Välj rätt för fjället!

För en bra topptur räcker det inte med skidor som går uppför. Utrustningen måste fungera i kyla, i vind, i brantare terräng och i en dag då snöförhållandena ändras snabbare än vädret ser ut att göra. I den här artikeln går jag igenom topptur utrustning på ett sätt som faktiskt hjälper dig att välja rätt inför fjället: skidor, bindningar, pjäxor, stighudar, säkerhetsprylar, kläder och hur du undviker onödiga köp.

Utgå från turen, inte från prylarna

Jag börjar alltid med frågan: vad ska utrustningen klara? En kort tur nära lift eller stuga ställer helt andra krav än en lång fjälldag där du vill spara energi uppför och ändå känna dig trygg nedför. Ju mer exponerad terrängen är, desto mer räknas vikten, säkerhetsrutinerna och hur lätt det är att hantera utrustningen med kalla fingrar.

Det här är de frågor jag vill ha svar på innan jag väljer prylar:

• Hur långt ska jag gå, och hur mycket av dagen blir faktiskt stigning?
• Är snön oftast mjuk, hård, vindpackad eller varierande?
• Kommer jag mest åka upp och ner i kontrollerad terräng, eller röra mig i mer alpin miljö?
• Ska jag åka med guide, ett erfaret sällskap eller ensam?
• Behöver jag kunna bära extra utrustning som stegjärn, isyxa eller extra lager?

Den som svarar ärligt på de frågorna brukar också köpa bättre prylar. För mig är det här också gränsen mellan en lätt, effektiv dagstur och en packning som känns tung redan efter första stigningen. När valet av tur är tydligt blir det mycket enklare att bestämma vilka skidor och pjäxor som faktiskt hör hemma i säcken.

Skidor, bindningar och pjäxor som bär både upp och ner

Det är lätt att fastna i varumärken och detaljer, men den stora skillnaden ligger i balansen mellan vikt, stabilitet och hur lätt du går med skidorna på fötterna. För dagsturer brukar jag se 85-95 mm under foten som en bra allroundzon: tillräckligt smala för att inte bli sega uppför, men fortfarande stabila nog för varierande snö. Bredare skidor kan kännas tryggare i mjuk snö, men de kostar mer energi på vägen upp.

När jag väljer bindning tänker jag i praktiken i två läger. En techbindning är lätt och effektiv, vilket passar bra om uppförsdelen är viktigast. En hybridbindning, som också ska ge mer alpint bett nedför, passar bättre om du prioriterar utförskänsla och åker lite tyngre. Tech inserts är de metallinsatser i pjäxan som bindningen låser i, och utan dem blir valet mycket snävare.

Jag brukar också tänka på pjäxan som navet i hela systemet. En skida som känns helt rätt kan fortfarande bli ett dåligt köp om pjäxan klämmer, släpper hälen för mycket eller gör varje stigning onödigt jobbig. Därför skulle jag hellre lägga pengar på en pjäxa som går att gå i hela dagen än på en skida som bara ser imponerande ut i butiken.

Läs också: Cykelpackning - Så packar du smart för varje tur

När stegjärn och isyxa behövs

Om turen börjar luta mer åt skidalpinism än vanlig topptur behöver du ibland komplettera med stegjärn och isyxa. Stegjärn är metallkrokar som ger grepp på hård snö och is, medan isyxan fungerar som stöd och säkerhetsredskap i brant terräng. Det är inte prylar jag tar med av vana på varje tur, men när underlaget blir hårt eller exponerat vill jag ha dem med från början, inte fundera på dem halvvägs upp.

Det är också här skarjärn kommer in. De små metallklorna som fästs på bindningen ger extra bett när snön är vindpackad eller isig, och de kan göra en oväntat stor skillnad på en dag som annars hade blivit glidande och frustrerande. Men utrustningen hjälper bara om du också bär rätt säkerhetskit, och där finns inga genvägar.

Lavinutrustning och träning som inte går att hoppa över

Här finns det inga snygga genvägar. Svenska Turistföreningen listar transceiver, sond och spade som obligatorisk utrustning på topptur, och på vissa guidade turer accepteras inte analog transceiver. Jag tycker att det säger ganska mycket om hur man ska tänka: börja med en modern digital sändare, lägg till sond och spade, och träna tills du kan använda allt utan att tveka.

Min grundregel är enkel:

• Transceivern ska vara på kroppen, inte i ryggsäcken.
• Sonden ska vara snabb att fälla ut och tillräckligt lång för verklig lavinterräng.
• Spaden ska få plats i säcken och vara robust nog för hård snö.
• Hela sällskapet ska kunna göra en enkel gruppkontroll innan start.
• Du ska ha övat sök, finjustering och grävning innan du litar på utrustningen i skarpt läge.

Jag ser gärna en lavinryggsäck som ett extra skydd i rätt terräng, men aldrig som en ersättning för transceiver, sond och spade. Airbag hjälper inte om du inte vet hur du hittar en person snabbt, eller om du åker in i situationer du egentligen inte borde ha valt. Därför är utbildning minst lika viktig som prylarna själva.

När säkerheten sitter återstår det som faktiskt gör att kroppen orkar hela dagen, och där vinner de genomtänkta lagren oftare än de dyraste ytterplaggen.

Kläder, ryggsäck och småsakerna som gör störst skillnad

Topptur handlar mycket om temperaturväxlingar. Du blir snabbt varm i stigningen, står still i vind när du fäster stighudarna, och kan bli nedkyld på bara några minuter om vädret slår om. Därför vill jag ha kläder som går att reglera snabbt, inte bara tjockt och varmt från början.

Det här är min praktiska grund när jag packar:

• Underställ i ull eller syntet som transporterar fukt.
• Mellanlager i fleece eller tunn isolering för pauser och toppar.
• Skaljacka och skalbyxa som stoppar vind och snö men andas tillräckligt.
• Två par handskar, ett tunnare för uppför och ett varmare i reserv.
• Hjälm som sitter bekvämt tillsammans med glasögon eller goggles.
• Ryggsäck på ungefär 25-35 liter för dagstur, eller större om jag packar extra lager och mer mat.
• Pannlampa, karta, kompass och mobil när turen är längre eller ljuset osäkert.
• Mat, vatten och termos eftersom dålig energi snabbt blir dåligt omdöme.

Jag packar också nästan alltid solskydd, buff och ett litet första hjälpen-kit. Det är sällan de sakerna man pratar om först, men det är ofta de som gör skillnad efter tre timmar i blåst eller när solen slår hårt i vårsnö. En bra ryggsäck hjälper dessutom om den har plats för lavinutrustningen utan att allt ligger och skramlar löst i botten.

Så mycket kostar ett vettigt kit i Sverige just nu

När jag räknar på svenska butiksexempel hamnar ett komplett nytt dagsturskit snabbt högre än många tror. Det betyder inte att du måste köpa allt på en gång, men det är bra att veta vad som faktiskt kostar vad innan du börjar bygga din utrustning.

Om du köper allt nytt och väljer en vettig mellanklass hamnar du ofta någonstans runt 18 000-35 000 kr utan lavinryggsäck, och betydligt högre med den inräknad. Därför tycker jag att det är klokt att prioritera i den här ordningen: pjäxor, lavinkit, skidor och bindning, stighudar, stavar, sedan komfortdetaljer. För många är det också helt rimligt att hyra skidor och bindning första säsongen och lägga pengarna på passform och säkerhet först.

Det sista jag dubbelkollar före avfärd är inte om jag äger ännu en pryl, utan om allt jag redan har faktiskt fungerar ihop.

Det sista jag dubbelkollar före avfärd

• Transceivern har fräscha batterier och rätt läge innan vi går.
• Stighudarna sitter rätt, är torra och har tillräckligt bra fäste.
• Spade och sond ligger lätt åtkomligt i ryggsäcken.
• Jag har ett extra värmande lager, även om vädret ser milt ut vid start.
• Alla i sällskapet vet när vi vänder om för väder, tid eller snöförhållanden.
• Det finns mat och dryck nog för mer än den optimistiska planen.

När den rutinen sitter blir utrustningen ett stöd i stället för ett problem. Då märks det också snabbt vilka prylar som faktiskt förtjänar sin plats och vilka som bara tog plats i packningen, och det är ofta där en riktigt bra topptur börjar kännas lätt på riktigt.